Jag har ju bytt blogg, för sjutton!
Hallå där alla bloggkollare!
Det har kommit till min kännedom att många av er fortfarande följer den här bloggen. Jag tänkte bara påminna er om att jag ju har bytt till den här adressen. Följ den bloggen istället. Jag lovar att den är mycket bättre än vad den här någonsin var.
Och ja, jag saknar blogg.se ibland. Men jag trivs med Wordpress ändå. Det är så.. Bra.
Nu tar ni allihopa bort era prenumerationer på den här bloggen, och så lägger ni till http://punkelikat.wordpress.com istället. Är vi alla överens? Perfekt.
Puss.
Nu byter jag äntligen till Wordpress!
Vet ni vad? Nu kör vi. Jag är ledsen, men jag kan inte vara kvar på blogg.se. Jag blir nervös bara av tanken på att stanna här.
Här är min nya blogg. Nu börjar ett riktigt äventyr. Kom ihåg att lägga till mig i era rss-readers!
Det är madness att shoppa i det här vädret, men vad gör man? Jag behöver linnen.
Nej, vet ni vad. Nu ger jag mig ut i the heat och letar efter snygga linnen, en vit bh och hårblekning. Har 520 kronor. Vet inte hur mycket Topshops linnen kostar. Hoppas att de är billiga. Hehe. Wish me luck.
Fullkomlig lycka
Jag har precis köpt min Way Out West-biljett.
I förrgår bokade Bianca Närcon-sovsal åt mig.
Om 4 dagar är det Hultsfred.
Åååååååååh fattar ni vilken underbar sommar.
Hemma igen, förresten
Men vad är det som har hänt med Bloggkoll (vägrar fortfarande säga Bloglovin..) medan jag har varit borta?! De har ju gjort om hela sidan. Jag antar att jag kommer att vänja mig. Men nu ser det bara otroligt rörigt ut.
Och varför såg det nyss ut som att jag hade 93 inlägg att läsa, för att bara sekunder senare ändras till 185? Fattar ingenting.
Nu ska vi se vad jag kan göra av det här.
dancing and moving to that beat
Förlåt för dålig bloggning på sista tiden. Jag har inte varit hemma så mycket, och jag kommer inte vara det på ett tag heller. Nu är jag hos Wilma. På onsdag åker jag till skärgården några dagar. Och sen är det Hultsfred. Ååååååååh förstår ni, det är Hultsfred. Jag ska se Regina Spektor. Helt jävla sjukt är det.
Det var iallafall bara det. Jag kan inte blogga så mycket. (Och jag kan inte tidsinställa inlägg för ni lät mig inte byta till wordpress!)
MJ KOM TILLBAKA!!!!!
Michael Jackson är död.
Fattar ni hur jävla sjukt det är?
Har, bara på grund av att han är död, blivit helt besatt av människan. Som en dåre sitter jag och tänker på honom hela tiden. Det är en man som skrämmer mig något så oerhört.
Och nu är han död.
Hejdå.
Fattar ni hur jävla sjukt det är?
Har, bara på grund av att han är död, blivit helt besatt av människan. Som en dåre sitter jag och tänker på honom hela tiden. Det är en man som skrämmer mig något så oerhört.
Och nu är han död.
Hejdå.
Bilderna från Edinburgh (jag vet, sent, jag glömde att jag skulle visa er)
Flyger man med RyanAir får man inte gå i långa portabla korridorer in i flygplanet. Man får gå ut på flygfältet (heter det så?) och upp för en trappa. När man går av, och går ner för trappan, känner man sig som en beatle eller en amerikansk president. Jag började nästan vinka åt massorna nedanför trappan.
Jag tog väldigt många bilder från flygbussen in till stan. Helt astonished (vad säger man då?) av alla vackra hus.
Fantastiskt. Tänk om man bodde där! Det ser ut som något i.. Sweeney Todd. Eller nåt.
Jag vet inte ifall ni ser de fantastiska byggnaderna bakom bron som bilden är tagen på. De är iallafall.. Magnifika.
Lite läskigt. Jag började genast fantisera om vad som fanns där innanför. Tänkte mig ett neverending stup eller ett oändligt hav, något sånt. Men vågade inte gå in och kontrollera saken.
Fin löpsedelshållare. Inte lika fina nyheter.
Den godaste juicen i hela världen. Ifall de inte hade blivit dåliga av den behandlingen hade jag köpt ett lager och tagit med hem.
Jag hade med mig ganska mycket pengar dit. Jag hade inte med mig särskilt mycket pengar hem. Det här är vad jag köpte första dagen. Jag köpte en del kläder också men jag tog inga kort på det. Har en känsla av att ni inte är så ledsna för det.
Det godaste jag åt på hela resan. Emma, ifall du kommer till Edinburgh, så har Urban Angel den bästa caesarsalladen.
Edinburgh Castle från en museumterrass.
Vi kom till en fantastiskt vacker hemlig trädgård. På en bänk satt ett gammalt par. När jag blir gammal ska jag också sitta på bänkar i hemliga trädgårdar med min livskamrat.
Jag erkänner. När jag sa att caesarsalladen där uppe var det godaste jag åt i Edinburgh, räknade jag inte med det här.
Det är inte min Pucca-ryggsäck. He-he-he.
Jag har mycket fler bilder. Vissa av dem är helt enkelt inte bra. Vissa av dem går inte att lägga in. I datorn, ja, men inte på blogg.se. Jag hatar blogg.se. Ska jag byta till wordpress ska jag byta till wordpress ska jag byta till wordpress..
Men ja. Sen åkte vi hem. Det var inte så mycket mer med det.
Jag kan inte sluta prata om Regina Spektor
Apropå förra inlägget. Det där med att vilja vara annorlunda är ju ett fenomen inom musik också. Det finns musiker som verkligen försöker göra något originellt, de försöker så mycket att det är lite pinsamt och generande att lyssna på.
Och så finns Regina Spektor.
Jag citerar från Karin Fredrikssons recension av Far på hd.se: "Det finns äkta originalitet och det finns påklistrad. Regina Spektor hör till den lilla skara där man verkligen tror att allt kommer från hjärtat. Inget "jag ska inte vara som alla andra" – hon bara är."
Torsdagen den 9:e juli kommer (förhoppningsvis..) att bli den bästa dagen i mitt liv. Då ska jag se Regina Spektor. Och Killers. Hur kan det bli bättre. Jag bara undrar.
Det här hade jag lika gärna kunnat twittra om - men det gjorde jag inte!
Tycker så illa om Stockholm Streetstyle. Vill inte ens länka till det.
Alla tjejer har identiska kläder. Höga jeansshorts, en vit t-shirt och skor med korg-kilklack, vad det nu heter.
Inte för att det är fula kläder, det är det inte. Jag har också jeansshorts. Men jag förstår inte varför man ska fota tusen tjejer som ALLA har på sig precis likadana kläder, istället för att fota de folk som faktiskt HAR en egen stil.
Och när jag säger egen stil menar jag inte tjejer i min ålder som har bestämt sig för att nej, nu ska inte jag vara fjortis längre, så nu köper jag ett par höga jeansshorts och lite coola hippiesmycken från Glitter och så mittbenar jag håret och vips! så har jag en egen stil, fatta vad lätt det är!
"Egen stil" är det värsta uttrycket i världen. Jag hatar det. Jag hatar folk som ska beskriva sin klädstil och säger "Jag klär mig inte som alla andra, jag har en egen stil, jag vill vara annorlunda". Och så ser de precis ut som alla andra. Det är så tråkigt.
Ifall någon skulle be mig att beskriva min klädstil skulle jag säga "grått". Jag klär mig nästan uteslutande i grått. Det gillar vi.
Okej. Kom ifrån ämnet lite känner jag nog.
Men det var bara det. Jag tycker Stockholm Streetstyle är en tråkig plats att hänga på (Så jag gör inte det! Tips till alla arga som läser min blogg!) och jag tycker illa om folk som har en "egen stil".
Är jag lik någon känd? Säg att jag är lik någon känd! Någon snygg känd!
Sitter och funderar på ifall jag är lik någon känd. Till utseendet alltså. Men kommer inte på någon. Och vet inte ifall det är bra eller dåligt. Skulle gärna få höra att jag var lik någon snygg.
Men det är väl bättre att inte vara lik någon snygg än att vara lik någon ful. Vore inte så kul att få höra "Alltså, du är ju rätt lik Göran Persson när jag tänker efter!"
Far
Det är inte dåligt. Det är inte dåligt.
Det är så jävla bra.
FAR.
Om ni vet vad som är bäst för er; lyssna.
Ingen har önskat mig välkommen hem än. Så då får jag väl göra det själv. Välkommen hem!
Hej mina små älsklingar. Nu är jag hemma igen. Jag har haft en alldeles alldeles underbar vecka i Edinburgh. Jag har tagit väldigt mycket bilder. Ni kommer att få se sen.
Idag kommer Regina Spektors nya skiva Far ut. Jag har inte köpt den än. Det gör ont i mig när jag tänker på det.
Så fort mina naglar har torkat ska jag klä på mig och springa iväg till pappa och köpa den på iTunes Music Store. Jag såg nu att den finns på Spotify, men vågar inte lyssna. Är så rädd att det ska vara dåligt. Tänk ifall det är dåligt. Tänk ifall hon har lagt trummaskin på Man of a Thousand Faces. Då dör jag.
Vi hörs om en vecka!
Nu åker jag strax. Skottland, Edinburgh. Vårt flyg går 19.20, jag har ingen aning om varför vi åker hemifrån så himla långt innan. Men det gör vi.
Jag kommer hem på måndag om en vecka. Ifall blogg.se hade den funktionen skulle jag ha skrivit inlägg och tidsinställt dem så att det postades något varje dag, men.. Nä. Det har Wordpress hörni! Bara en tanke. Wordpress.. Mmmmm..
Så nu blir det tyst här en vecka. Sen kommer jag tillbaka. Den här gången lovar jag att ha mycket bilder att visa er. För det vill ni se va?
Ha det bra tills dess. Puss!
Diskutera mera!
Jag vet inte vad jag hade väntat mig när jag skrev det här inlägget.
Eller jo, det vet jag. Lite debatt! Nån sur vuxen som inte alls höll med mig, och så skulle det bli en diskussion som jag skulle bli alldeles för arg och upprörd för att kunna genomföra på ett korrekt sätt, och så skulle jag tilllslut komma med något som "Du är ju helt dum i huvudet!" och så skulle debatten dö.
Vad jag fick för respons: två (visserligen väldigt söta) kommentarer från Annika, en sann kommentar, och en annan som jag inte vet var ironisk eller allvarlig. Det var väl inte det sämsta, men jag hade nog väntat mig lite mer heat.
När jag skriver sådana, lite mer välskrivna och genomtänkta, inlägg, vill jag att ni ska hetsa upp er lika mycket som jag. Förstår ni?
